“Min resa inom vården började som 18-åring med ett sommarvikariat inom äldreomsorgen i hemtjänsten. På några snirklande vägar genom livet utbildade jag mig till undersköterska varpå fler spännande världar öppnade sig, dels på spädbarnskirurgen på Astrid Lindgrens barnsjukhus och dels på förlossningen på Södersjukhuset. Med några avbrott för föräldraledighet tog jag examen som sjuksköterska på Sophiahemmet Högskola år 2010.

Härdad av småbarnsliv, sömnlösa nätter och plugg fick jag som nybakad sjuksköterska ett vikariat på Brommageriatriken. Det här var under en period då fasta anställningar inte växte på träd, jag och mina kurskamrater var rätt dåliga på att ställa krav och mest tacksamma över att ha fått någon typ av anställning. Jag minns att jag tänkte att min ingångslön på 22 000 kr per månad gav i alla fall mer att leva på än CSN. Utvecklingen har tack och lov gått framåt. Jag tror många känner av att det i skrivande stund är på gång ett paradigmskifte i Vårdsverige, där sjuksköterskor slår sig loss från ett indoktrinerat system att finna sig i dåliga villkor som bidrar till en utmattad kår. 

Det var stressigt och svårt men lärorikt att starta sjuksköterskekarriären på en slutenvårdsavdelning. Under min karriär har det sedan dess öppnats upp flera möjligheter i intressanta roller som jag har tagit mig an, både inom slutenvården, kommunen och privata vårdgivare.

Ett tag stred jag för studenters rättigheter som studerandeombudsman på Vårdförbundets huvudkontor. Uppropet om högre ingångslön bildades under den tiden. Den erfarenheten har varit värdefull i min roll som chef under ett par år på en slutenvårdsavdelning och även på en privat mottagning. Medarbetares arbetsmiljö och hälsa, kompetensutveckling och schyssta villkor ligger mig varmt om hjärtat och det kommer jag aldrig att sluta brinna för. 

Längtan efter de där speciella mötena med patienter blev dock för stor, samtidigt som arbetsbördan av att vara mellanchef blev för tung att bära med hälsan i behåll. Det sägs att en faktor för en god arbetsmiljö är känslan att ha kontroll över sina arbetsuppgifter. För mig var det inte möjligt att kombinera viljan att förbättra kontra en verklighet på golvet som var ganska hård. Ambitioner att införa kvalitetsförbättringar och en bra arbetsmiljö fick stå till sidan för aldrig sinande krav på att vaska fram vårdplatser och ett pusslande med att lappa ihop schemat. Jag klev av chefsrollen och fick chans att andas igen. Jag beundrar dock alla kollegor som orkar att fortsätta kämpa under de förutsättningarna.

För ett par år sedan tog jag klivet in i livet som bemanningssjuksköterska och jag har aldrig ångrat mig. Det har gett mig en ny energi och arbetsglädje att kunna fokusera mer på patienten, att ge allt i det mötet. Jag har känt mig fri och gjort aktiva val av olika uppdrag utifrån hur min livssituation har sett ut. Jag har utvecklats enormt kunskapsmässigt i och med att jag verkat i olika verksamheter. Jag känner att jag har blivit en bättre sjuksköterska.

Stegvis har jag gått från en fast anställning till tidsbegränsade uppdrag på timmar. Det var tryggt att i början ha ett bemanningsföretag som mellanhand som ordnade allt med lön och kontakt med uppdragsgivare, nästan som en vanlig anställning.

Med nyfunna kunskaper om hur bemanningsbranschen fungerar gick jag därefter över till börja fakturera själv som egen företagare. Mer att tänka på, men bättre lön för mödan.

Nuvarande roll som grundare och VD för Curasent Vårdbemanning AB innebär för mig att skapa förutsättningar för andra kollegor inom vård och omsorg att arbeta inom bemanning. Det är en svajig tid i samhället och ofta en hård ton mot bemanningspersonals existens. Vi vet dock att vi är ovärderliga. Den livsviktiga kompetens som du och jag besitter är värd att investera i”.

Varmt välkommen till oss!

/Sofia